Att aldrig falla tillbaks igen. Del 2. - Hästarna räddar mig!

När jag ser en 13 årig tjej på bussen, på stan & hon ser så liten ut?  då går jag tillbaka och tänker på mig själv när jag var 13 hade jag häst, innan jag hade egen häst var jag medryttare på hästar, red på ridskolan i rimbo & jag bytte ridskola och börja ta ordentliga dressyr lektioner & Hopplektioner, mådde skit, ville dö och hade ansvar över en häst, Vad hände? Självklart är jag super glad för att jag fick hästen det bästa som hänt mig, Men tiden var kanske endå inte rätt endå. Men tack vare mina hästar så vare kanske det som gjorde att jag orkade med att stå på benen. Mitt liv rullade på, Började med Innebandy Keeper för P90-91 grymt, En tjej i målet och mycket fördomar, men jag var grym ;) Ärligt!
14 år vart jag, började röka, dricka, festa en hel del, Börja ljuga, rymma, skita i skolan, Under den här perioden gick även mormor bort och  min värld rasade samman vi var tighta, Jag mådde skit, skar mig överallt, Nu undrar ni säkert vart man skär sig när man redan skar sig överallt? Tro mig, Deprimerad panikångest man hittar många ställen att skäa på, hanflatan, på fötterna, halsen , Yes you hear me, jag ska mig i halsen, aldrig tillräckligt djupt för att det skulle ta mitt liv, I was scared to die, Men endå lockade det mer än någonsin men jag vågade inte, Mitt år gick och Farfar var nästa som lämnade oss, same day som mormor fast ett år senare, Han var alkoholist & fd Travtränare med stig h johansson, japp dem flesta inom trav världen vet vem min farfar va han va grym trav tränare & Hovslagare. Mitt liv fortsatte rasa, Bråken fortsatte, polisen fortsatte komma, sociala inkopplade, Jag fortsatte med mina möten nu ville dem också medicinera say what? Jag var verkligen sjuk, Fick mediciner som jag överdosera istället, gav polare när vi drack vi hade kul, kan jag lova! Jag blev 16, Fick min andra häst Skip en varmblodssto henne fick jag också träna från grunden eftersom hon endast var trav tränad och tävlad, dock ingen lyckad häst för travet men var en nå grymt fin rid häst :) Lärde sig hoppa upp till 1.05 cm, Dock var tävlingsbanorna inte lika roliga vägrade ut oss på 50cm, PÅ FÖRSTA FUCKING HINDRET, jag var ARG kan jag lova, strök oss på 60 cm  och åkte hem efter det gick hon aldrig mer på tävlingsbanan det var inte hennes grej och man kan aldrig tvinga en häst som tycker sånt är obehagligt, nog till att man kan göra mycket emot deras vilja men att ta dem ut på tävlingsbanan som rent ut sakt skrämde dem nej det kan jag inte, tänkt dig själv och bli tvingad till nått du är rädd för? NO fucking hell eller hur?  Nej och mitt hjärta tyckte endast de var grymt att hoppa på hemma plan, utan publig och massa som störde henne runt omkring.  Mitt liv fortsatte med mina två underbara hästar, Men tiden kom och jag var tvungen göra mig av med Islandshästen jag hade inte tid och det kostade massa pengar, Jag kan lovamitt hjärta gick sönder, det var endå hon som fick mig att må bra, min första häst hon som fick mig på andra tankar, jag tror dem i stallet trodde jag inte brydde mig att hon skulle iväg för jag stängde av allting lät bli att känna, Jag grät inte, sa inget höjde på näsan och bara packa i hop och åkte iväg med na, Lämna henne hos Lena som hon hette vinka och drog. Hem vägen & i 3 veckors tid GRÄT jag, jag skar mig och undra varför jag var så iskall den dagen då hon skulle iväg precis som om jag inte brytt mig? Fast jag brydde mig så jävla mycket ska ni veta. Nu var det bara jag och skip, Nu vart det hon som fick handskas med min ilska, mina tårar och mina problem & nått som fascinerar mig hos Skip var när jag kom gråtandes till stallet eller hade en ledsen blick la hon sitt huvud på min axel och blunda, Hon låg i boxen och jag kunde bara gå in och sätta mig vid hennes huvud och hon la sig i mitt knä och blunda, Många gånger har hon fått tröstat mig, hon har sovit i mitt knä många gånger, she was my only one♥ Jag lärde mig komminucera med henne genom telepati (tankeöverföring) jag visst alltid när hon mådde dåligt, när hon mådde bra, när nånting tyngde henne, Jag vet massor om henne jag skulle vilja skriva ut här på bloggen, men det tar vi en annan gång om vad och hur jag läste henne och hur telepati går till, Jag vet inte om jag kan läsa en häst jag inte känner det ska så mycket till, men i wanna try nån gång kanske om nån vill låta mig prova på sin häst? Men ensak ni ska veta är det kan påvärka hästen mycket, och man måste informera väl innan man utför det på någon annans häst, Hästen blir mycket trött efteråt. Det var på så sätt jag och skip fick det band vi hade och litade på varann, perfekt häst att träna trick och köra NH med för hon lärde sig lita på mig. Åren gick jag mådde allt sämre och tiden kom då jag var tvungen att göra det jobbigaste beslutet i mitt liv om jag skulle sälja skip eller inte, Jag ska va ärlig, jag tappade lite intresse, hade inte tid så jag valde att sälja na vidare, Mitt livs största misstag, jag hade ju lovat henne tills döden skiljer oss åt, Samma sak här jag vart iskall inte en tår släppte jag förens hon åkte iväg, Men jag vet jag lovade henne dyrt och heligt att vi skulle ses igen & 5 år senare träffades vi igen jag svek inte mitt löfte & har aldrig gjort för henne förens då jag sålde henne, mitt liv, mitt allt♥  Jag mådde ennu mer dåligt, gick ner i mig själv, sket i allt, Bråken fortsatte, Minns en helg, d va pappas helg egentligen men vi skulle bjuda grannskapen på middag och jag ville stann o umgås med några kompisar som kom & jag vet inte vad som hände med alla började bråka, ut på gatan alla var helt plötsligt borta, dem kom tillbaka skrek kasta saker, Jag låste in mig på rummet, Hoppa ut genom fönstret och sprang genom skogen ringde polisen, fortsatte springa ut till vägen där kom polisen hoppa in i polis bilen fick berätta vad som hänt, vi åkte till huset och vi gick in, Där låg saker upp och ner överallt, BLOD överallt och tyst, Mamma kom ut i hallen, hon hade försökt låsa in sig från vad vet jag inte ? Jag minns dem blodiga bilderna än idag & vet inte exakt än idag vad d var som hände eller vem o vilka som gjort vad, Men mig körde polisen till pappa och dem andra syskonen, mamma och mina andra 2 halv systrar kördes till ett jour hem för utsatta kvinnor, mammas man vet jag inte vart han va, det vart jag inte ens idag. Dagen därpå fick pappa o vi hämta mamma o systrarna på jourhemmet allt var kaos, och jag minns min panik när jag klev in i vårt stora hus, hjärtat bultade och jag kände som jag skulle dö när som - panikångesten satte fart. Vi flyttade från det där stora huset till slut, flytta till rimbo till en lägenhet, jag träffade en kille, men fortfarande deprimerad över sålde hästen, situationerna jag hamnat i och allt blev bara kaos för mig så jag börja bruka cannabis med en nära vän, börja dricka mycket och låg på sjukhuset för alkoholförgiftning, tog slut med min pojkvän, han va otrogen och kaos uppstod där, konstigt nog ville jag endå ha han tillbaka, anledningen till att det tog slut var att jag car dum i huvudet och läste hans sms i smyg när han sov, Eller var det jag som va dum i huvudet? var det inte han som va otrogen som va dum i huvudet ? i never know!! jag var bara kär! Mamma flytta till umeå jag flytta till pappa, fortsatte med mitt missbruk, skolan funkade så där och jag skar mig än.
saker händer i umeå nu ist allvarliga saker och jag döver min smärta med att röka .....

Fortsättning följer...


Mitt hjärta Skip! ♥
Kommentarer
Postat av: ERIKA ENROTH

Hästarna är verkligen ens bästa vänner <3

Svar: Det är dem verkligen :) Dem är en familj dem också <3
Jennifer Fast

2013-02-08 @ 19:50:06
URL: http://erikaenroth.com/
Postat av: Kim

<3

Svar: Tack kim :) <3
Jennifer Fast

2013-02-09 @ 14:01:22
URL: http://justkim.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0