Känslor
Detta inlägg kommer handla om mycket känslor mycket känslor för mig ett känsligt inlägg!
- När jag var 10 år skillde sig mamma och pappa sig, Som barn då trodde man ju att det var ens fel,
jag klandra mig jämt och undrade vad jag gjort fel, Jag börja må dåligt saknaden gjorde ont så fruktansvärt ont, när jag va hos mamma sakna jag pappa , va jag hos pappa sakna jag mamma,
Eftersom vi ett tag där inte träffade pappa också minns inte hur länge vi va utan pappa men jag grät mig ofta till sömns, jag skar mig och fick börja på BUP (barn och ungdoms psykiatrin) där gick jag fram till jag var 18 då fick jag gå över till vuxen psyk då började jag vägra mediciner fick antideprissiva hela min ungdom minns jag som en dyster tid i mitt liv, Sorg saknad frågor, bråk tjaffs, soc, blod, Poliser, alkohol rymningar, Den enda tiden som jag mådde bra var timmarna jag tillbringa med hästarna jag hade, Innebandyn jag tränade jag som sövde ångesten och deprissionerna, Hästarna är mitt liv mitt allt, det är det än idag hästar är terapi dem kan få en människa som mår så dåligt till att känna sig världens härskare. När jag var med mina hästar kände jag mig som jag var den enda i världen och kunde göra exakt vad jag ville, släppa allt, slippa tänka! Jag kunde sitta timmar i boxen brevid min hästs huvud när hon åt bara titta och känna den finaste närheten man kan få. Jag lärde mig mycket av hästarna deras rörelse mönster, jag visste exakt när dem inte mådde bra, när dem hade ont & lära sig det tar tid och kräver lugn konsten att tala med hästar var en bok jag studera mycket i och lärde mig mycket om telepati och jag komunicera med mina hästar och visste alltid när det var nått som inte var okej och vart problemet satt på dem. Det var en terapi för mig och jag lärde mig hitta tillbaka till mig själv mer än vad min psykolog gjorde. Hästar är smarta djur! Men när jag lämna tillbaka islandshästen och sålde mitt varmblod trassades jag sönder igen och fick börja om på nytt att bygga mitt liv och åter igen kom tillbaka till en vardag med bråk, tjaffs, frågor utan svar poliser hit och dit (Inte jag som hade problem med polisen) vi hade mycket problem i hemmet som yngre, Än idag mår jag jätte dåligt över skillsmässan men kan acceptera den men allt jag vill är att ha mamma och pappa under samma tak, resandet överallt tär på en. När jag var 20 år slutade jag på psykiatrin i umeå och börja bygga mitt eget liv flytta hemifrån - Idag mår jag bra och accepterar det förflutna men jag kommer alltid känna en liten ledsamhet över skillsmässan som byggde min deprission och självkskadande beetende. Jag skyller inte på nån utan det är bara jag som inte har kunnat handskas med detta förens nu!
Detta har tagit tid för mig 12 år tog det att släppa taget och gå vidare, 10 år tog det att bli av med psykiatrin. & jag är glad nu att jag står på egna ben, har en underbar sambo som stöttar har en framtids plan, studerar, har en underbart fin häst att va medryttare på ägaren Kim är helt underbart snäll, lärt känna många fina nya människor :) i Feel great trotts den stora bägen jag fått bära halva livet som jag nu äntligen kan släppa taget om :)
- När jag var 10 år skillde sig mamma och pappa sig, Som barn då trodde man ju att det var ens fel,
jag klandra mig jämt och undrade vad jag gjort fel, Jag börja må dåligt saknaden gjorde ont så fruktansvärt ont, när jag va hos mamma sakna jag pappa , va jag hos pappa sakna jag mamma,
Eftersom vi ett tag där inte träffade pappa också minns inte hur länge vi va utan pappa men jag grät mig ofta till sömns, jag skar mig och fick börja på BUP (barn och ungdoms psykiatrin) där gick jag fram till jag var 18 då fick jag gå över till vuxen psyk då började jag vägra mediciner fick antideprissiva hela min ungdom minns jag som en dyster tid i mitt liv, Sorg saknad frågor, bråk tjaffs, soc, blod, Poliser, alkohol rymningar, Den enda tiden som jag mådde bra var timmarna jag tillbringa med hästarna jag hade, Innebandyn jag tränade jag som sövde ångesten och deprissionerna, Hästarna är mitt liv mitt allt, det är det än idag hästar är terapi dem kan få en människa som mår så dåligt till att känna sig världens härskare. När jag var med mina hästar kände jag mig som jag var den enda i världen och kunde göra exakt vad jag ville, släppa allt, slippa tänka! Jag kunde sitta timmar i boxen brevid min hästs huvud när hon åt bara titta och känna den finaste närheten man kan få. Jag lärde mig mycket av hästarna deras rörelse mönster, jag visste exakt när dem inte mådde bra, när dem hade ont & lära sig det tar tid och kräver lugn konsten att tala med hästar var en bok jag studera mycket i och lärde mig mycket om telepati och jag komunicera med mina hästar och visste alltid när det var nått som inte var okej och vart problemet satt på dem. Det var en terapi för mig och jag lärde mig hitta tillbaka till mig själv mer än vad min psykolog gjorde. Hästar är smarta djur! Men när jag lämna tillbaka islandshästen och sålde mitt varmblod trassades jag sönder igen och fick börja om på nytt att bygga mitt liv och åter igen kom tillbaka till en vardag med bråk, tjaffs, frågor utan svar poliser hit och dit (Inte jag som hade problem med polisen) vi hade mycket problem i hemmet som yngre, Än idag mår jag jätte dåligt över skillsmässan men kan acceptera den men allt jag vill är att ha mamma och pappa under samma tak, resandet överallt tär på en. När jag var 20 år slutade jag på psykiatrin i umeå och börja bygga mitt eget liv flytta hemifrån - Idag mår jag bra och accepterar det förflutna men jag kommer alltid känna en liten ledsamhet över skillsmässan som byggde min deprission och självkskadande beetende. Jag skyller inte på nån utan det är bara jag som inte har kunnat handskas med detta förens nu!
Detta har tagit tid för mig 12 år tog det att släppa taget och gå vidare, 10 år tog det att bli av med psykiatrin. & jag är glad nu att jag står på egna ben, har en underbar sambo som stöttar har en framtids plan, studerar, har en underbart fin häst att va medryttare på ägaren Kim är helt underbart snäll, lärt känna många fina nya människor :) i Feel great trotts den stora bägen jag fått bära halva livet som jag nu äntligen kan släppa taget om :)
- kanske ett tråkigt inlägg för er, men för mig känns det underbart att skriva av sig och berätta om ens livs historia till andra! Jag har mycket erfarenheter och tack vare mitt psykiska mående och allt jag sett och vart med om har lett mig in på den väg att jag vill hjälpa människor som har varit i samma sits eller är, :) jag vill hjälpa människor!
Kommentarer
Trackback
